OM DU HADE MAKTEN ATT GÖRA EN ANNAN MÄNNISKA RIKTIGT ILLA, ÄR DU SÄKER PÅ ATT DU INTE SKULLE TYCKA OM DET?

Författaren Jonas Lerman har blivit både rik och berömd på sina romaner om den bindgalna kirurgen Carl Cederfeldt vars främsta hobby är att tortyrmörda tonårsflickor i sitt garage. All kritik mot det våldsamma och grymma innehållet i hans böcker avfärdar han med att allt bara är på låtsas och inte har något med verkligheten eller honom själv att göra.

Men när Jonas till slut ändå bestämmer sig för att lämna blodet och våldet bakom sig och sluta skriva om Carl Cederfeldt upptäcker han tre saker. För det första att han inte kan sluta. För det andra att gränsen mellan fiktion och verklighet inte alls var så självklar som han trodde. Och för det tredje att innehållet i hans böcker har mer med honom själv att göra än han någonsin kunnat drömma om.

Steg för steg förvandlas Jonas hela tillvaro till en obegriplig mardröm där hans enda väg ut verkar vara att hitta svaret på den klassiska författarfrågan: Var får du allt ifrån?

Jenny Milewski är född 1971 och lever ett stillsamt liv med man, barn och hund utanför Malmö. Och hon älskar skräck.

Författarporträtt

När jag var liten fanns det en vas jag tyckte mycket om. Den var stor och grön och stod på ett bord hemma hos min morfar. När jag och min syster sprang ikapp runt morfars lägenhet, från köket, till hallen och tillbaka genom vardagsrummet stannade jag alltid till ett ögonblick vid bordet och tittade på vasen. Det var förstås inte bra för kapplöpningen, men jag kunde bara inte låta bli. På vasen fanns två silvriga fiskar, en stor och en liten. Den stora fisken hade munnen full av vassa tänder och jagade den lilla fisken som förtvivlat försökte komma undan. Jag minns att det liksom ryste till inne i mig varje gång jag stannade och tittade på fiskarna. Min syster tyckte inte alls om den gröna vasen. Inte min mamma heller. För att den var ful och otäck. Det tyckte jag var mycket underligt. Det var ju just därför jag var så förtjust i den. Det var samma slags fascination som senare fick mig att låna Edgar Allan Poes samlade verk och Avesta Biblioteks hela utbud av Stephen King-romaner om och om igen. Och gjorde att jag vid femton års ålder kunde namnen på fler amerikanska seriemördare än delstater. När jag sedan i vuxen ålder började skriva min första roman kan vem som helst räkna ut att det skulle bli en otäck historia. Och det blev det. Närmare bestämt en historia om en författare som skriver hemska romaner om blod, lidande och död, utan att han själv vet riktigt varför. En författare i vars barndomshem det stod en stor och grön vas på ett bord i vardagsrummet. Med silvriga fiskar på.

Jenny Milewski

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>