Skanska är ett av världens största byggföretag. Nästan vart man än reser möts man av arbetsplatsskyltar som signalerar Skanskas närvaro. Helsingfors, New York, Buenos Aires, välj själv, företaget finns överallt i Europa, Nordamerika och stora delar av Latinamerika. Dess verksamhet spänner över många områden, från att bygga hus, vägar och broar till att utföra gigantiska infrastrukturprojekt och underhållsarbeten åt oljeindustrin - den sektor som vi har valt att undersöka. Den största delen av Skanskas totala omsättning i Latinamerika sker inom gas- och oljeexploatering. Liksom det nordamerikanska företaget Halliburton (känt från sina arbeten i krigets Irak) har Skanska valt att verka på lukrativa oljefält i extremt känsliga regioner, där brott mot mänskliga rättigheter är mer regel än undantag. Det finns vinstmässiga fördelar med att utföra arbeten åt stora oljebolag i fattiga världsdelar. Att det sen är kontroversiella arbeten kan till företagens förmån lätt kringgås genom arbetets och kontraktens utformning, ty det är svårt att bevisa vilket ansvar som faller på vilket bolag när ett flertal är inblandade. Skanska och dess största arbetsgivare i Latinamerika, oljebolaget Petrobras, har till exempel satt i system att konsekvent skylla ifrån sig det egna företagsansvaret vid kritik av den gemensamma verksamheten. Enligt advokaten Pablo Fajardo i Ecuador är det bokstavligen en juridisk djungel att reda ut skuld och ansvar när något brott har begåtts på ett oljefält där ett flertal bolag samverkar. Det tar naturligtvis inte från något av de samverkande företagen dess ansvar påpekar han. Tyvärr är dock företagen kvicka att utnyttja möjligheten att skylla ifrån sig på varandra. Men att kontrakteras genom andra bolag har inte bara gjort att Skanska kunnat undfly ett övergripande (och ett eget) ansvar, utan oljebranschens vara i sig gör även att företaget slipper en direkt kundkontakt med konsumenter som kräver företagets ansvarstagande. Det leder naturligtvis till en rad andra problem när det gäller att sätta press på företaget. Utan direkt kontakt med mänskliga konsumenter förlorar ett företag vissa viktiga incitament för att bete sig anständigt, det slipper helt enkelt drabbas ekonomiskt av en eventuell konsumentbojkott. Den liberala idén om konsumentmakt är därför, i praktiken, helt ogenomförbar när det gäller ett företag som Skanska, vars produkter konsumeras av andra storföretag och inte verkliga personer, som till exempel är fallet med produkter som Nikeskor eller Coca-Cola, det vill säga varor som kan bojkottas av medvetet ansvarskrävande konsumenter (även om dylika bojkotter ofta har misslyckats historiskt). Så hur gör man då för att sätta press på en skrupelfri alltillverkare som Skanska? Bojkottar de broar och vägar det byggt? Eller undviker de oljebaserade produkter det medverkat till någonstans i produktionskedjan? Eller organiserar man kanske en kampanj för att oljebolagen ska bojkotta företaget? Problemet är svårlöst och frågan kvarstår, hur sätter man adekvat press på ett företag som inte respekterar mänskliga rättigheter och miljölagar, vars verksamhet finns och syns överallt men ändå är osynlig för den vanlige enskilde konsumenten? Problemet är avgrundsdjupt. Det finns knappt några juridiska mekanismer för att överhuvudtaget döma eller straffa transnationellt verkande företag, och då särskilt inte när dessa verkar i ekonomiskt utblottade länder i syd. Fallet Texaco i Ecuador1, som pågått sedan 1993, är ett skolexempel på den näst intill omöjliga uppgiften att utkräva ansvar och ersättning av ett företag som orsakat stor mänsklig och ekologisk skada. Skanskas lagbrott ger oss ytterligare ett exempel. Advokat Fajardo berättar hur det beräknas att det skulle kosta mer än 10 miljarder dollar att reparera skadan som Texaco (nu Chevron) orsakat i Ecuador, men att pengarna givetvis inte kan gottgöra alla de mänskliga och ekologiska skador som företaget orsakat. Dessutom har den målsägande sidan inte resurser att fortsätta att kämpa bakom rättssalens lyckta dörrar så länge till. Ett annat exempel på hemmaplan är riksenheten mot korruptions förundersökning om Skanskas korruption i Argentina som påbörjades av riksåklagare Christer van der Kwast. Fallet baserades på information från främst Skanska själva och även till viss del från organisationen cipce i Argentina, men lades ner då enheten menade att då ingen svensk medborgare haft kännedom om utbetalningarna i Argentina finns inget straffansvar i Sverige. På grund av att ingen svensk individ ansågs vara inblandad (och det bör påpekas att vd för Skanska vid detta tillfälle var engelsman) kan företaget således fritt fortsätta med sin korrupta verksamhetISBN: 9789197736114
Provläs boken
Sprid
Blädderlänk: https://www.provlas.se/bladdra/9789197736114/
Denna sida: https://www.provlas.se/en-svensk-tiger/