Älvkungens dotter av Dunsany Lord

I sina bruna jackor av läder som räckte dem till knäna trädde männen av Erl inför sin ståtliga vithårige härskare, i hans långa röda tronsal. Han lutade sig fram på sin utsi-rade tron och lyssnade till deras talesman. Och sålunda talade denne. "I sjuhundra år har hövdingarna av din ätt lett oss väl; och deras dåd är hågkomna bland de minsta trubadurer, där de lever vidare i deras klingande små sånger. Men mansåldrar strömmar förbi, utan något nytt." "Vad önskar Ni?" sade härskaren. "Vi önskar bli ledda av en magisk härskare" sade de. "Må så ske" sade härskaren. "Det är femhundra år sedan mitt folk sålunda talat i rådet, och det skall alltid ske som rådet sagt. Ni har talat. Må så ske." Och han höjde sin hand och lyckönskade dem och de gick. De återvände till sina uråldriga hantverk, att slå järn på hästarnas hovar, att arbeta med läder, att vårda blommor, att sköta jordens slitsamma värv; de följde gamla seder, och sökte något nytt. Den gamle härskaren sände bud efter sin äldste son, och bjöd honom att träda inför sig. Och mycket snart stod den unge mannen inför honom där han satt på samma utsirade tron från vilken han inte rört sig, där det falnande ljuset från höga fönster visade hur hans åldrade ögon såg långt in i framtiden, bortom den gamle härskarens egen tid. Och där han satt gav han sin son sin befallning. "Far ut" sade han "innan dessa mina dagar är till ända, och färdas därför med hast, och far österut härifrån och över de kända ängarna, tills du ser landen som klart och tydligt tillhör älvorna; och gå över deras gräns, som är gjord av skymningsljus, och till palatset som det bara berättas om i sånger". "Det är långt härifrån", sade den unge mannen Alveric. "Ja", svarade han, "det är långt". "Och ännu längre", sade den unge mannen "att åter-vända. För på de ängarna är avstånden inte som här." "Även det", sade hans fader. "Vad bjuder Ni mig att göra", sade sonen "när jag kom-mer till palatset?" Och hans fader sade "Du ska äkta älvkungens dotter". Den unge mannen tänkte på hennes skönhet och hennes iskrona, och hennes behagfullhet, som sagans runor berät-tat om. Sånger om henne sjöngs över vilda kullar där små smultron växte, i skymningen och i det första stjärnljuset, men om man sökte sångaren fanns inte någon där. Ibland sjöngs bara hennes namn lågt, om och om igen. Hennes namn var Lirazel. "En fantasyroman i klass med Tolkiens verk." - L Sprague de Camp "Inga beskrivningar kan förmedla mer än en bråkdel av Lord Dunsany's genomträngande magi" - H P Lovecraft "Denna bok borde kanske ha en varningstext: det är inte en lugnande, massproducerad fantasyroman, som de flesta böcker som har älvor, prinsar, troll och enhörningar mellan pärmarna. Det här är äkta vara. Den är ett fylligt rött vin, och kan bli en chock om man tidigare bara druckit Coca Cola. Så lita på boken. Lita på poesin och märkligheterna och bläckets magi, och drick den långsamt" - Neil Gaiman
ISBN: 9789175751054

Provläs boken

Provläs även