I Kärleken är dödens motsats berättar Roberto Saviano om sjuttonåriga Maria som just mist sin pojkvän Enzo. Liksom många andra arbetslösa unga män i Syditalien hade han tagit värvning i armén. Det fredsbevarande uppdraget i Afghanistan skulle finansiera deras förestående bröllop och utgöra grundplåten för ett banklån. Men under uppdraget dog Enzo i ett sprängattentat. Maria beskriver sin sorg, ensamhet och vilsenhet. Trots sina unga år lever hon som en änka, oftast svartklädd. Hon vill inte riktigt förstå att han är död. När man i övriga Italien talar om krigsveteraner, menar man vithåriga partisaner. I trakten kring Neapel menar man unga soldater, för vilka värvningen till armén är ett sätt att försöka skapa sig bättre levnadsvillkor. Ett alternativ till detta, för många unga fattiga syditalienare det enda, är att arbeta för den neapolitanska camorran. Situationen i Neapel och Syditalien är hopplös för många men Marias öde vittnar trots allt om lite hopp. Det vanliga i hennes trakter är att acceptera det som sker, att inte ifrågasätta. Maria vill förstå varför det gick som det gick. Recensioner "Le Clézio fick Nobelpriset, den här är fullt i samma klass. Det går inte att skriva bättre än så här. Det är bland det bästa jag har läst på jättelänge. En femma." - Magnus Utvik, Gomorron SverigeISBN: 9789173372084
Provläs boken
Sprid
Blädderlänk: https://www.provlas.se/bladdra/9789173372084/